Johan Gardfors, Gloria Gervitz, Linus Gårdfeldt, Hanna Hallgren, Ann-Marie Tung Hermelin

Ord&Bild 5(2013) Hanna Nordenhök, Hassan Loo Sattarvandi, Jila Mossaed, Hanna Hallgren, Staffan Söderblom, kritik

Det här numret av Ord&Bild är ett väldigt litterärt sådant, men det har inget bestämt tema. Inte heller är det uppbyggt kring de "block" – som vi alltmer börjat strukturera vår tidskrift efter. Den här gången har vi helt enkelt samlat texter som framstått som oumbärliga att publicera.

Kakofoni Och Stillhet Hos Karin Lind

I Karin Linds konstnärskap samspelar skulptur, måleri och scenografi. Hennes skapande rör sig mellan ateljéns tysta rum och scenens myller. Intresset för rumslighet och för materialens natur utgör en röd tråd. Ann-Marie Tung Hermelin följer tråden genom Linds omfattande scenografiproduktion via måleriet, skulpturerna och det kollektiva skapande i konstnärsduon SIMKA. Resultatet är en särpräglad konstkritik där Tung Hermelin uppdagar oväntade förbindelser mellan den sceniska gestaltningen och kreativiteten i ateljén. Kakofoni och stillhet är en rikt illustrerad bok som riktar sig till alla med intresse för scenografi och för konstens rymder. Karin Lind är utbildad vid Konstfack, Dramatiska institutet och Kungliga Konsthögskolan och har varit verksam som både konstnär och scenograf sedan 1980-talet. Hon har arbetat med ett hundratal pjäser i Sverige och andra länder, och med regissörer som Lars Norén och Susanne Osten. Boken är tvåspråkig.In Karin Lind's art, sculpture, painting, and scenography constantly interact. Hers is a practice that oscillates between the contrasting worlds of the bustling stage room and the quiet oasis of the studio. A deep-seated interest in spatiality and in the nature of the materials themselves is evident in all of Linds work. Ann-Marie Tung Hermelin follows this interest through Linds extensive scenographic designs as well as her painting, sculpturing and collective experimentation as part of the artist duo SIMKA. The result is a distinctive form of art criticism that reveals unexpected links between stage sets and the creativity of the studio. Richly illustrated, Cacophony and Stillness is a book for anyone with an interest in scenography and the spatial possibilities of art. Karin Lind was educated at the Swedish Institute of Dramatic Art, the Royal Institute of Art, and the University of Arts, Crafts and Design in Stockholm. Since the 1980s, she has been active as both an artist and scenographer and has worked on more than a hundred stage sets in Sweden and abroad, cooperating with directors such as Lars Norén and Susanne Osten. With an English translation by Alexei Liss.

Den råttan

Den råttan är en motsägelsefull klago- och kärlekssång över poesin och språket och samtiden. Boken tar avstamp i invalet av Donald Trump 2016 och blir en uppgörelse med det egna skrivandet och dess förutsättningar och omständigheter. Epitetet "den råttan" går inte bara att applicera på amerikanska presidenter utan även på samtidspoesin, barrträd och författaren själv.

Brorsan, Krabban Och Lädret

En landsbygdssång om förgängligheten och festen, om platsens historia, skönhet och fulhet. Det är rimmat och kladdigt och allvarligt, roligt och knäppt. Figuren Brorsan med burkmun står i centrum och det är genom hans "låtar" (bland annat "Nu så vill jag vara din krabba") som platsen och situationen målas upp - ett samtida värmländskt landskap men med en frödingsk rytm som befolkas av människor som Bröd-Jon, Lök-Emma, Gnidarn och Farmor. Brorsan säger att de ska riva skiten och bränna den men ändå är det hans existentiella utblick som bär texten.Brorsan, Krabban och Lädret nominerades till Augustpriset 2024 i kategorin Årets skönlitterära bok.

Gråbergsång

Staden gnisslar och glider, jag rör mig i dessa glipor. Jag springer över torget. Mossa och kvistar lossnar från ryggen. I Linus Gårdfeldts nya diktsamling rör sig ett diktjag genom en stad. Ett möte under en bro leder till att jaget förs in i berget, där det finns rus, sexualitet, rit, mörker och hänförelse. I täta, gåtfulla nedslag skildrar poeten jagets förvandlingar och förflyttningar. Språkets rytmisering och klang är en del av en hotfull men lockande förändring,

Nya Pangea

“blicken över landskapet förändras” – Nya Pangea skriver det gamle urkontinent frem, som en klaustrofobisk helhedstanke, en uoverkommelig etisk fordring. Hvad vil det sige at være en del af verden, hvis verden er syg?

Migrationer 1976-2022

I nära ett halvsekel har mexikanska Gloria Gervitz (f. 1943) skrivit på sin livsdikt Migrationer. Skrivit och skrivit om. En dikt i ständig förvandling och förflyttning, men som nu har nått sin slutpunkt i den version Gervitz själv menar är den färdiga.Genom åren har stycken i detta levande verk lagts till, försvunnit och återkommit. Efter smärre justeringar har det slutligen hamnat här, där det lyriskt vindlande flödet reflekterar alltmer över åldrandet, det stundande slutet och blickar tillbaka på sin egen skapandeprocess.

Ett folk av händer

Hanna Hallgrens debutdiktsamling från 2001.

Hallelujaflickorna

Halleljuaflickornaär en roman om svensk hbtqi--historia, där struktur och aktör sätts i rörelse i vindlande texter om kärlek, sex, författande, Frälsningsarmén, universitetsliv, och om den neuro-atypiska hjärnans många likheter med en popcornmaskin. Det handlar om begär, kön och klass. Det är en påhittad och biografisk berättelse, genomblåst av digressionens vindar, om en anti-hjältinna, men också om sanna hjältinnor, i samtid och historia. Genom romansviten introducerasshort story -secquencesom format i svensk litteratur.IHallelujaflickornaskrivs denspeak bitterness-prosa fram, som benämndes i Hallgrens förra bok, den prisade diktsamlingenEnsamhetsträning med Majken Johansson(2021), vilken handlar om att, ur minoritetsperspektiv, formulera historien. Att skriva ut sin förbittring och att tala tillbaka.När mina föräldrar åkt ifrån Biskops-Arnö, och jag är säker på att de inte kan se mig i backspegeln, sätter jag mig på ryggstödet till en bänk, och tänder en cigarett ur det lilla paketet vita Prince jag köpt på vägen upp, då jag sagt att jag skulle handla tuggummi. Tittar på farmors vita gummistövlar, röker, och en skön känsla sprider sig. Bilen är redan långt borta. Tänder en cig till. Den kommer inte tillbaka. Livet kan börja, kom och händ!

Det Som Övar Annorlunda Likt Ett Hjärta

Hanna Hallgrens nya diktbok välver sig kring tre diktrader av den österrikiska poeten Ingeborg Bachmann: Laßt eine Weile jetzt. / Keins der Gefühle sprechen, / Den Muskel Herz sich anders üben. Att hjärtats muskel övar annorlunda kan vara direkt avgörande, exempelvis under ett krig, längs en död, eller genom en kärlek. Boken påbörjades under Gazakriget 2014, då de svenska poeterna Jenny Tunedal och Hanna Hallgren stod i ständig kontakt med den palestinska och Gazabaserade poeten Somaya El Sousi. Ett av bokens omkväden, i väntan på längtan, är en rad av El Sousi som översatts av Tunedal och Hallgren. Hanna Hallgren är född 1972 och verksam som poet, forskare och lärare. Det som övar annorlunda likt ett hjärta är hennes nionde bok sedan debuten 2001. Hon är arbetar som professor i litterär gestaltning vid Akademin Valand, Göteborgs universitet.

Hallelujaflickorna II

Hur kan du berätta om en tid som inte finns men ännu är närvarande, och i färd att bli igen? Den gamla goda onda tiden och dess kramper i kroppen. Hur berätta om¿minoritetsstress, trauma, våldet mot hbtqi-personer, igår, idag, och imorgon? Ä...

Vinterresan

Hanna Hallgrens nya bok Vinterresan¿är på samma gång en diktsamling och ett konstnärligt forskningsprojekt som tillkommit i mötet mellan teatern och den litterära gestaltningens områden. Texten tar sin utgångspunkt i en uppsättning av Elf...

Ett Paradis, Fastän Förtorkat

Med Ett paradis, fastän förtorkat avslutar Hanna Hallgren den dikttriptyk som hon arbetat med sedan 2012. De två tidigare delarna är Den litterära vetenskapsteorin (2014) och Det som övar annorlunda likt ett hjärta (2016).Hanna Hallgren är född 1972 och verksam som poet, forskare och lärare. Ett paradis, fastän förtorkat är hennes tionde bok sedan debuten 2001.

Hallelujaflickorna

Halleljuaflickorna är en roman om svensk hbtqi--historia, där struktur och aktör sätts i rörelse i vindlande texter om kärlek, sex, författande, Frälsningsarmén, universitetsliv, och om den neuro-atypiska hjärnans många likheter med en popcornmaskin. Det handlar om begär, kön och klass. Det är en påhittad och biografisk berättelse, genomblåst av digressionens vindar, om en anti-hjältinna, men också om sanna hjältinnor, i samtid och historia. Genom romansviten introduceras short story -secquence som format i svensk litteratur. I Hallelujaflickorna skrivs den speak bitterness-prosa fram, som benämndes i Hallgrens förra bok, den prisade diktsamlingen Ensamhetsträning med Majken Johansson (2021), vilken handlar om att, ur minoritetsperspektiv, formulera historien. Att skriva ut sin förbittring och att tala tillbaka. När mina föräldrar åkt ifrån Biskops-Arnö, och jag är säker på att de inte kan se mig i backspegeln, sätter jag mig på ryggstödet till en bänk, och tänder en cigarett ur det lilla paketet vita Prince jag köpt på vägen upp, då jag sagt att jag skulle handla tuggummi. Tittar på farmors vita gummistövlar, röker, och en skön känsla sprider sig. Bilen är redan långt borta. Tänder en cig till. Den kommer inte tillbaka. Livet kan börja, kom och händ!

Prolog Till Den Litterära Vetenskapsteorin

Visa mig den otroliga vägen som vi gått från att leva där och då till här och nu. Det har varit en lång väg. Nu går oss händerna till mötes. Emellan oss tid, som inte kallar vid namn, och dagar redan vikta vita stärkta i linneskåpet, starka sken. Och kontorsdörrarna öppnas, och arbeten och sorl, att de öppnas även denna dag i strävan. Att de andras röster, steg, intrikata rörelser mellan kaffevagnar, kakfat, emedan fallande snö, oro, ryckningar i sömnen, vändningar åt båda sidor, att blåsa på huden, kyssa den, som vore det kråkor och skrattande snö, eller vore det för evigt bråttom, liksom de vita fladdrande rockarna, en kör av händer som upprätthåller huden, tiden. Prolog till den litterära vetenskapsteorin utgör det första text- och bildsamarbetet i en serie mellan poeten Hanna Hallgren och konstnären Melissa Henderson. Hanna Hallgren har tidigare utgivit en rad diktsamlingar och är även verksam som forskare och lektor i genusvetenskap vid Linnéuniversitetet. Hennes senaste diktsamling Roslära utkom 2012 på Pequod Press. Melissa Henderson är konstnär och curator utbildad vid University of the Arts i London. Hennes senaste separatutställning heter Il faut imaginer Sisyphe heureux - Gestures of the Absurd (Klosterpresse, Frankfurt 2014).