Den Förseglade Tiden - Reflektioner Kring Filmkonstens Etiska Och Estetiska Grunder

Den här boken har sitt ursprung i en lång period av arbetslöshet som jag nu tvingats bryta för att söka förändra mitt liv. Det är inte min avsikt att försöka undervisa någon eller påtvinga någon min syn på saker och ting. Boken har uppstått ur ett försök att framförallt bana väg för mig själv genom den labyrint av möjligheter som denna unga och fantastiska - men fortfarande i grunden tämligen outforskade - konstform äger, för att jag med större oberoende och på ett mer fullständigt sätt skall kunna finna mig själv i den. Den ryske mästerregissören Andrej Tarkovskij (1932-1986) presenterar i denna essäbok sin föreställning om filmens väsen. Det blir en oförglömlig odyssé in i en gränslöst utvidgande konstform med förseglad tid som signum. Professor Astrid Söderbergh Widding skriver i förordet till boken: "Andrej Tarkovskij; redan namnet har en sällspord klang för var och en som sett och fängslats av hans filmer. Utan tvivel är Tarkovskij en av filmhistoriens mest särpräglade regissörer, och samtidigt en av de mest nyskapande. /---/ Han vägrade dagtinga med sina övertygelser om vad filmen är, eller med sin absoluta strävan att förverkliga vad den borde vara. /---/ Han vågar sig på den otidsenliga uppgiften att reflektera över de stora frågorna i relation till filmen: begrepp som det ideala, autenticitet och äkthet, absolut sanning, andlighet; slitna ord måhända, som mången skyggar för, men åt vilka Tarkovskij vill återge deras ursprungliga tyngd och deras fulla betydelserikedom."