Reformism Och Utopism- Wigforss, Efterkrigstid Och Socialdemokratins

Idén om att utifrån värden som förnuft, frihet och jämlikhet omgestalta hela samhället kan te sig förlegad i en tid när utopierna har dödförklarats. Det råder en utbredd skepsis mot möjligheten att driva en rationellt grundad reformpolitik som vill något mer än att anpassa sig till särintressen och marknadens krav. Modernismens politiska tänkande, som var tongivande under större delen av efterkrigstiden, förefaller ha vittrat sönder som ideologiskt kraftfält. Men i dess i grunden hoppfulla och konstruktiva attityd till människan och samhället finns viktiga lärdomar för vår samtid och en motvikt till den cynism och egoism som riskerar att undergräva idén om samhället som ett gemensamt projekt och ansvar. I denna bok får vi följa hur Ernst Wigforss, den svenska socialdemokratins ledande teoretiker, under tidig efterkrigstid och framåt försökte utforma en vision för politiskt tänkande och handlande i syfte att skapa ett annat och bättre samhälle. Denna vision hade inslag av såväl utopism som reformism, och pragmatismen var en ledstjärna för det politiska arbetet. För en socialdemokrat av Wigforss generation skapade kombinationen av utopism och reformism särskilda utmaningar. Hans tankar om demokratin som något mer än bara en metod för beslutsfattande är lika angelägna idag som de var när Sverige blev ett välfärdssamhälle. Gunnar Hansson är statsvetare vid Linnéuniversitetet. Detta är hans tredje bok om Wigforss politiska idéer. Den första var Dogm eller arbetshypotes? Den unge Wigforss och det socialistiska samhällsprojektet (1997) och den andra Om samhällets omvandling. Wigforss och pragmatismens politiska filosofi (2011).